...är tydligen en flod i Riga. Men det är också namnet på Lars Winnerbäcks nya skiva och det låter mer Dans med svåra steg än vad det gjort på många år. I söndags kväll trotsade vi regnet och kämpade oss till Liseberg för att se den charmige rödtotten. Håret är långt igen, det glädjer mig att se och när hela Lisebergshallen sjunger med till Hugger i sten kan det inte bli mycket vackrare. Lasse gör mig aldrig besviken, det finns en spelglädje och en ödmjukhet jag älskar. Denna gång kryddat med fiol och mandolin, med visuella effekter och mer folk än folkpark. Det var mer än två timmar Lars, men när det hela avrundas med Kom Änglar är kvällen verkligen fulländad och jag går hem med ett leende på läpparna genom ett plaskvått Göteborg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar