By the way...

... så ska jag och Annica på Morrissey i Juni. Jag hoppas på en härlig kväll med mycket rödvin och gamla goda låtar. /E

Lugna gatan

Om förra helgen var intensiv så var den här helgen å andra sidan riktigt lugn. Afterwork buffé, mojitos i Kviberg, världens längsta sovmorgon och en sväng på stan följt av Earth Hour. Jag drack ett glas rött och somnade gott i stearinljusens sken. Idag har jag hunnit käka sushi och fika med syster innan hon gav sig iväg norrut längs rälsen igen. Våren ligger i luften och jag är ganska nöjd med min tillvaro, samtidigt som jag försöker tänka ut vad jag vill göra med mitt liv. In the long run. Det är en stor fråga och jag kommer inte fram till så mycket. Tar en kaka till så länge.

Koffeinrus vs trötthet

Jag har pratat med så många människor och skakat så många händer, visat sajten och dessutom har jag jobbat i redaktionen på plats med att uppdatera med fräscha nyheter från mässan. Jag har intervjuat folk, lyssnat på debatter och föredrag. Just nu svävar jag någonstans mellan trötthet och koffeinrus, hunger och mätthet. Någonstans mellan smärta och välmående. Nu tar jag en välbehövlig paus.

Sol ute, sol inne, sol i sinne

Det är vår! Yey!

You're the one for me Fatty

Tänk att Mr Morrissey kommer till Göteborg. Alldeles snart. Kanske ska man hänga på låset när biljetterna släpps imorrn - och följdaktigen leva på nudlar resten av månaden. Hm, svårt val.
Why do you come here? When you know it makes things hard for me when you know, oh why do you come?

Minnen från förra sommarn

Sigur Rós på förra året i Slottskogen. Foto av den brillianta Dan Holmgren.

Way (to go) out west

Artic Monkeys OCH Band of Horses! Ja nu är det inte längre något tvivel, en biljett till årets upplaga av Way out West måste inhandlas. Med en sån ball line-up första dagen kan det bara bli succé!

Vår i sinnet

Det må hända att det snöade i Göteborg idag, det må hända att det är lite råkallt ute, men i mitt sinne är det vårsol! Det är måndag, vanligtvis en ganska tung dag, men idag vansinnigt härlig.
Har jobbat och precis landat hemma med en god mozarellamacka från Tugg och jag känner mej som en ny friskare fläkt. De senaste veckorna har känts tuffa men nu ser jag ljuset.

5 anledningar att le idag

1. Jag mår bra
2. Flyt på jobbet
3. Jag är kär
4. Min lunch var god
5. Jag har hembakade blåbärsmuffins i frysen

Underbart. Jag kan också meddela att jag genom en god vän på jobbet äntligen har rett ut mysteriet med knarkhunden - ja de har bara en förare och ja de är de två som jobbar tillsammans jämt.

Please press play.

Evelina gav mej ett erbjudande jag inte kunde motstå när hon erbjöd mej en biljett till Lars Winnerbäck på Parkteatre Scene i Oslo. Sagt och gjort, igår satte jag mej på Swebus Express mot grannlandet.

Resan gick fint men tullen hade en grundligare genomgång än någonsin. Knarkhunden var inne och genomsökte hela bussen och alla var tvungna att legitimera sig. Det väckte x-antal lustiga frågor som "Vad gör Labbe på fritiden?", "Får han ob-tillägg när han jobbar lördag?" "Har han andra hundkollegor på tullen, och går de isåfall någonsin på AW?"

Tyvärr har jag inga klara svar. Evelina visste inte riktigt och Dan informerade mig bara om att de liksom jobbar på kommando. "Bara för att en hund är ute och spårar ibland tror han inte att han ska spåra jämt..." Nä, just det. Men ändå.

Kom upp till ett soligt Oslo och hann med lunch med Eve, promenad i Grünnerlökka och kaffe på Kaffebrenneriet, innan det var dags att gå hem och äta tikka masala och dricka vin.

Och spelningen, ja för det första så undrar jag i mitt stilla sinne varför Parkteatre Scene inte hade någon musik på innan Lars gick på scen. Det finns ju faktiskt nåt som heter DJ eller åtminstone spelare, om inte budgeten håller liksom. Please press play.

Hursomhelst, när Lars kliver ut på scenen, lågmäld som alltid, denna gång med det långa röda håret i tofs och glasögon på näsan är det som att återse en gammal vän. Anna Stadling gjorde honom sällskap med sina otroligt vackra stämmor. Hennes vackra röst är som balsam för själen!
Det var akustiskt och vackert men han kunde ha gett mer - det var en vanlig kväll på jobbet. Samma fåordiga (om ens existerande) mellansnack. Kom igen, ge oss lite kärlek!
Hursomhelst var stämningen hög i publiken och så även hos Eve och mej. Tack!

Lite trött och halvseg sitter jag nu i soffan brevid Dan i slösurfarnas paradis, en subway i magen och ett glas cola framför mig. Bokade precis en biljett till Carro i London i april. Gilla!