22 myggbett senare...

... sitter jag här nöjd och belåten. Dalsland is the shit. Kräftskivan i Ödskölt var precis så där trevlig som förväntad. Ölen flödade och kräftorna försvann hastigt från faten och varvades med snapsvisor från Jennys fina sånghäfte. Det skålades och skrålades innan borden bars ut för att bana väg för tokdans natten lång. Dan gjorde det goda valet att sätta på I'd rather Dance med Kings of Convenience och det fick golvbrädorna att svikta på allvar för första gången under kvällen.

Kvällens flipp: Ulrikas ljuvliga chokladtårta
Kvällens flopp: Myggjävlarna

Fräädag

Fredag igen och jag är snuvig och trött. Typiskt. Har bara hunnit komma hem och dricka O'boy innan jag fastnade helt här i slösurfarens paradis. Är egentligen väldigt hungrig. I morgon kommer Carro ner och vi ska gå på stan och sånt. Precis som förr. Men inte så mycket shopping för mej egentligen för J och jag har bestämt oss för att slurpa mojitos, röka kubanska cigarrer och vicka på rumpan på Kuba i vinter. Så det är lite köp-stopp nu skulle man väl kunna säga.
Nu ska jag ta en tupplur. Och kanske äta lite gamla potatischips jag hittade här.

Fredag kväll...

... har spenderats i soffan med sushi och public service. Mellan varven har jag fördjupat mig i bloggsfären. Nu är det snart dags att sova för i morgon ska vi till Liseberg och åka farfarsbilar och annat lattjigt med Fanny(8) och Alice (6).Puss och godnatt

Åldersnojja

Igår var Jenny och jag på kulturkalaset och såg Daniel Lemma, men mina tankar var någon helt annanstans. Utmattad efter ännu en stressig dag på jobbet stod jag mest och tittade på folket omkring mig och drabbades plötsligt av överhängane åldersnojja. När blir man egentligen en tant? Hur kommer jag att se ut om 20 år? När börjar man digga som en tant till musik?
Jag fick fetångest och blev inte mig själv på hela kvällen. Jag bollade runt alla livets stora frågor i huvudet och allting förstorades upp av en stor trötthet. Ska försöka ta dagen som den kommer.

Summan av kardemumman

Aftonbladets recensent kallar det för hopplös glaciärprogg. Uppenbarligen förstår han ingenting. Sigur Rós var bland det bästa jag sett på länge! Både magiskt och vackert.


Kristoffer Åström är alltid vacker. Men varför spelade han så kort? Vad var det egentligen 25 minuter? 30? Vi ville höra mer.

Ramlade in på de sista låtarna med Flaming Lips och vi fick ångra oss brultat att vi inte varit där i tid. De va grymma med en scenshow som inte bara involverade rök, ljus, konfetti och men också dansande teletubbies. Sjukt bra.

Dan och jag myser med en energisk Nick Cave någonstans i bakgrunden.

Det var en bra festival, regnet höll sig nästan borta och området var större och bättre, spelningarna många och bra. Läste någonstans att de funderar på en tredje dag i framtiden. Jag kan bara jubla.

Ps. Vi har mest Dan att tacka för de snygga bilderna. Ds.

Magiskt

Har precis slagit upp mina något trötta blå ögon för ännu en festivaldag. Regntunga skyar hänger hotfullt utanför fönstret, men vad gör det när gårdagen var så bra? Gick direkt från jobbet via Subway till Franz Ferdinands spelning. De spelade många av mina favoriter! Därefter följde en snabb öl och Sonic Youth, det var kul att se dessa indie-legender även om jag inte är så inlyssnad sen innan. I mitt nästa liv ska jag nog bli basist med röd klänning, det ser vansinnigt ballt ut.

Efter lite torftig mat och rätt gött vin i öltältet var det dags att samla ihop oss framför Azaleascenen och Sigur Rós. Oh my, detta var riktigt bra. Det var magiskt, exotiskt, vackert och alldeles underbart. Kvällens bästa utan tvekan!

Broder Daniel satte punkt för både kvällen och tiden tillsammans och det var nostalgiskt och lite sorgligt då det också var en minnesspelning till deras gitarrist. Jag gillar Broder Daniel och kan nästan varenda låt utantill, de var riktigt bra förr i tiden. Men jag har svårt att köpa när Henrik Berggren ropar - Mina barn!, hela tiden. Vi är väl inte hans små indiebarn heller. Men de längst fram var nog det. De såg väldigt rörda ut av situationen och stämningen och tårar rann nedför deras stjärnbeströdda små ansikten.

Ikväll väntar en hel del bra och inte minst Neil Young. Det kommer bli fett.
Hoppas även kunna klämma in oss på Pustervik och se Kristoffer Åström senare i natt.

Puss och Kärlek