Sommarförkylning

Jag har mäkta ont i halsen och det är inte roligt. Temperaturen ligger uppåt gissningsvis 25 och utanför fönstret stoltserar Göteborg med en klarblå himmel. Jag vill ut! Men jag mår skit.
Har vaknat x antal gånger under natten av halsont och då insåg jag att det måste vara otroligt länge sen jag faktiskt hade ont i halsen. Minns knappt hur det känns. Synd bara att man ska bli påmind om det så här, mitt på semestern.

Spelschema

Jo, nu har jag minsann granskat det nysläppta spelschemat för Way Out West och jag blev glad i magen. Det kommer bli kanon tror jag! Gårdagens gnäll vägs upp av Kristofer Åström som alltid lyckas vara riktigt charmig. Jag tror stenhårt på fredagskvällen som börjar med Franz Ferdinand och Sonic Youth för att följas upp med Sigur Ros och avslutas med Broder Daniel.

WOW?

Ja någon wow-känsla får jag inte direkt när jag tittar närmare på den uppdaterade versionen av Way Out Wests lineup inför nästa helg. Insåg precis att om jag inte redan köpt biljetter skulle jag nog inte heller gjort det nu. Tur för festivalen (och mig) att jag redan slagit slag i saken tidigare. Jag ser ju faktiskt fram emot Sonic Youth, Sigúr Ros, Broder Daniel och Neil Young.
Bara för att nämna några. Så det kanske inte blir så tokigt det här ändå.

PS. Kan man få större öltält i år? DS.

Vädergudarna motarbetar mig

Gick upp innan tio för att förbereda för dagens tänkta strandutflykt. Kokade pasta till sallad och var riktigt huslig medan jag väntade på att Dan skulle slå upp sina ljuvliga bruna.

Vad händer? Jo regnet kommer.

Superhjältar på väg ut i natten

O'connel Street, Dublin, lördag 26 juli

Med medelhavssmak?

Jo, alltså jag förstår. Man menar länderna runt Medelhavet och deras ljuvliga kokkonst. Man menar smarrig ost och goda grönsaker. Men visst är Medelhavssmak lite vilseledande. Dan trodde de skulle innehålla fisk och jag var bergsäker på att det åtminstone borde innehålla havssalt. Jag har nämligen badad i Medelhavet och vattnet smakade i alla fall salt.

Oslo i mitt hjärta

Nyss hemkommen från den norska huvudstaden och nu planterad i soffan efter en riktigt fet pizza. Semester är bra skit. Under våra Oslodagar hann vi med att bowla och gå på bio med Evelina den fina. Solen visade sig lagom tills jag hade köpt ett eget paraply och Dan och jag kunde turista lite vid Operahuset och Vigelandsparken. Åh ,Oslo - inget är som dyr öl och lunch för etthundrafyrtio kronor. Vi kommer snart tillbaka.

Semester!

Jag har i skrivande stund 16 lediga dagar framför mig. Ohlala.

Mycket folk på Slottskogsvallen

Vi hängde med ungefär 10 000 andra på Slottskogsvallen i fredags. Vi var där för at se Lasse Winnerbäck och hans vänner. Gillar att han gör någonting för att förnya sig varje år, i höstas var det visuella uttrycksmedel, nu är det festivalkänsla. Regnet hängde i luften och släppte titt som tätt droppar ner mot publiken men det gjorde ingenting när vi fick se både Maia Hirsawa och Miss Li. Och Emil Jensen, i all ära, han är charmig. Det var en riktigt bra kväll.

Lasses spelning höll på i dryga två timarna och för första gången fick vi inte höra Kom änglar. En liten besvikelse som dock vägdes upp av Du hade tid.

Men när är det dags för Lasse att göra en riktig nostalgivandring? Vi vill höra de gamla goa bitarna från tiden innan det begav sig. Spela något från den gamla demon Resajkling, eller överraska oss med någonting från bortglömda plattan Rusningstrafik.

Nästa år, Lasse, ta med dig Hovet, damma av det gamla och lämna Daugava-låtarna hemma.
Och till alla konsertmarodörer som dyker upp så fort det är sommarspelning
- Stanna hemma, vi klarar er utan er eviga hockeykör.

Det här med Lars, det är liksom kärlek

Vi har sett honom förr och vi kommer se honom igen. Varje gång tänker vi oss att magin kan vara försvunnen, men varje gång är det samma känslokavalkad.

Det vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.

Eller för att citera mig själv, på personalfest efter x-antal öl,
- Det här med Lars, det är liksom kärlek...

- Nej idag känner jag för lite japansk-kinesisk-indisk-thailändsk-mongolisk-italiensk-svensk husmanskost

Vi var lite hungriga och såg framför oss en kväll med take-away och ett par avsnitt av Grey's Anatomy. Raskt styr vi stegen mot vad som sägs vara den bästa Kinarestaurangen i krokarna, men bara för att mötas av en orange lapp som meddelar att det är semesterstängt. Skit, tänker vi men vägrar att ge upp. D använder ett gäng svordomar och vi beslutar oss för att prova ett annat närliggande ställe. De visade sig ha något för alla smaker, och ja, visst borde vi ha anat oråd när restaurangen serverar japansk, kinesisk, indisk, thailändsk, mongolisk, italiensk och svensk mat. Min indiska Curry var förvillade lik wokade grönsaker och smaken förvillande lik någonting smörstekt. Heja take-away i Gamlestan.

Ps. Tomrummen i magen efter att ha petat i maten fylldes snabbt med glass och chokladsås. Ingen större skada skedd. Ds.

Utflykt är det bästa jag vet

Solen sken och jag studsade upp ur sängen klockan åtta och lyckades även få min lite mer lågmälda pojkvän att sätta sig på vagnen mot Saltholmen redan vid nio. Svettiga 40 minuter senare sprang vi ikapp skärgårdsbåten som precis skulle lägga ut, den vänlige besättningsmannen hade redan börjat dra undan landgången men förbarmade sig över min panikartade blick. Kanske såg han att jag var i stort behov av en dag på fin ö, nu med en gång.

Vi gick av på Styrsö Tången och gick till den fina Utterviken, eftersom vi var ute i väldigt god tid fick vi absolut bästa klipphällen och packade upp vår picknick. Allt var extremt fridfullt tills ett par timmar senare då (vad som kändes som) ett tjugo-tal tjejer i 17-års åldern slog sig ned en halvmeter från oss. Tror faktiskt att jag tänkte tanken aggh dagens ungdom... Tragiskt men sant. De här tjejerna basunerade ut extremt ointressanta saker över klipporna. Ämnen som diskuterades var badkläder, biknilinjer och fula solränder.

Efter några timmar gick vi och köpte glass istället och gick på bästa vuxensätt promenad över ön. Helt utmattade och en coca-cola senare satt vi på båten tillbaka till stan.




Dan gör graciöst dyk.

Det var Bruce, Dan och Ellinor...

...och ganska många andra som slöt upp kring Ullevi i fredags. Eftersom vi inte ville betala femhundra riksdaler för sittplats med begränsad sikt begav vi oss glada i hågen upp till den omtalade Snikens kulle, där de snikna göteborgarna hänger, de visade sig vara väldigt många.

Stämningen var på topp och utsikten över Ullevi var god, inte för att vi direkt såg The Boss men vi såg publiken i alla fall. Vinden låg åt rätt håll men ljudet studsade vansinnigt mycket. Hur som helst var det faktiskt ganska magiskt att sitta där uppe och dricka öl och se solen gå ned till tonerna av The River och andra mästerverk. Jordgetingar, pissmyror och gråsuggor fick oss dock att dra oss hem ganska tidigt. Eftersom vi missade vagnen beslöt vi oss att gå hem, inte kan väl det va så långt tänkte vi. Det hade det nog inte varit heller om vi inte gått vilse två gånger. Bland annat irrade vi oss in bland SKFs charmiga byggnader som vägrade släppa oss igenom stora grindar utan passerkort.