Magiskt

Har precis slagit upp mina något trötta blå ögon för ännu en festivaldag. Regntunga skyar hänger hotfullt utanför fönstret, men vad gör det när gårdagen var så bra? Gick direkt från jobbet via Subway till Franz Ferdinands spelning. De spelade många av mina favoriter! Därefter följde en snabb öl och Sonic Youth, det var kul att se dessa indie-legender även om jag inte är så inlyssnad sen innan. I mitt nästa liv ska jag nog bli basist med röd klänning, det ser vansinnigt ballt ut.

Efter lite torftig mat och rätt gött vin i öltältet var det dags att samla ihop oss framför Azaleascenen och Sigur Rós. Oh my, detta var riktigt bra. Det var magiskt, exotiskt, vackert och alldeles underbart. Kvällens bästa utan tvekan!

Broder Daniel satte punkt för både kvällen och tiden tillsammans och det var nostalgiskt och lite sorgligt då det också var en minnesspelning till deras gitarrist. Jag gillar Broder Daniel och kan nästan varenda låt utantill, de var riktigt bra förr i tiden. Men jag har svårt att köpa när Henrik Berggren ropar - Mina barn!, hela tiden. Vi är väl inte hans små indiebarn heller. Men de längst fram var nog det. De såg väldigt rörda ut av situationen och stämningen och tårar rann nedför deras stjärnbeströdda små ansikten.

Ikväll väntar en hel del bra och inte minst Neil Young. Det kommer bli fett.
Hoppas även kunna klämma in oss på Pustervik och se Kristoffer Åström senare i natt.

Puss och Kärlek