Min fågelskräck har på sistone escalerat, jag blir bara mer och mer rädd för fåglar och då i synnerhet duvor och annat läskigt. Men hur kommer sig detta egentligen?
Kanske är det den lilla sparvjävelns fel, han som bajsade mej i huvudet under Arvikafestivalen förra året? Eller är det de läskiga Haga-duvorna som febrilt rycker åt sig matrester från grannbordet så fort jag ska försöka fika i lugn och ro?
Vänner, hur ska jag bli av med min fågelfobi?
Tacksam för svar och spekulationer.
Ps. Jag tänker inte skaffa en kanariefågel i träningssyfte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När du får ett svar, let me know. Min fågelskräck har också ökat på sistone.. tror det är alla traumatiska händelser vi utsatts för.. är det nåt som ligger i släkten? haha.. jag har bara en sak att säga; Statsfåglar är INTE söta! (hade den diskussionen häromdan, haha) Massor av kramar till min underbara nojiga syster, från din lika nojiga lillasyster. (oj, jag skrev nästan en roman här.. haha)
hehe, du får mig att le igenkännande =) Försökte så sent som för några timmar sen koppla av på ett fika i Haga, men ett flertal skabbiga duvor terroriserade mig genom att gamigt vandra omkring runt fötterna på mig. Å när väl dessa försvann så tog genast deras mindre bundsförvanatr över - gråsparvarna. Äckligt! Och fruktansvärt irriterande att behöva inse att man är såå rädd för en liten liten fågel... ;)
Skicka en kommentar